GREKLAND

CIF-Greece har sedan 1993 anordnat ett program för deltagare från hela världen.
Programmet är nu knappt tre veckor långt och förlagt till våren, vanligtvis i april-maj.
(Ansökningsperiod: september-15 oktober)

Programmet består vanligtvis av:

• Gemensam introduktion till programmet och och det grekiska samhället.
• Individuell praktik, huvudsakligen i Atenområdet, med boende i värdfamiljer.
• Gemensam avslutning med utvärdering.

För programmet gäller:

• Programmet innebär heltidsengagemang och består ofta av aktiviteter på såväl dag- som kvällstid.
• Programspråket är engelska.
• Antagna till programmet måste bli medlemmar i sin nationella CIF-branch före avresan.
• Deltagarna förväntas delta aktivt i sin nationella CIF-branchs arbetet efter hemkomsten.
  (För deltagare boende i Sverige är CIF-Sweden den nationella branchen)

Ekonomi:

• Deltagaravgiften meddelas i samband med att programmet anslås under Aktuella Program (riktpunkt 300 euro)
• Deltagarna svarar själva för sina reskostnader till och från Grekland.
• För finansiering av programmet finns möjligheter till stipendier. (Ett utval finns här)

Boende, etc:

• Boendet under programmet sker till största delen i värdfamiljer.
• Värdfamiljerna erbjuder enkelrum, frukost och middag.
• Under vissa gemensamma delar av programmet bor deltagarna tillsammans och delar rum.

För att bli antagen krävs:

• Socionomexamen, social linje, fritidsledareexamen, speciallärarexamen eller motsvarande
• Minst 3 års yrkeserfarenhet efter examen
• Att man arbetar i direkt "klientarbete", dvs inte rent administrativt arbete
• Goda kunskaper i engelska och gärna grekiska

Ansökan

• Ansökningshandlingar, se "Att ansöka"
• Ansökan ska vanligtvis vara CIF-Sweden tillhanda senast 15 oktober
  Tiderna kan förändras och det är informationen under Aktuella Program som gäller
• Den svenska uttagningen sker av CIF-Sweden och den slutliga uttagningen av CIF-Hellas

Besök CIF gärna Hellas webbplats - www.cifhellas.org

Tidigare deltagares erfarenheter

• Elisabet Lundkvist, 2007
• Irene Schmidl, 1999: En svensk i Grekland söker förstå greker i Sverige

Elisabet Lundkvist, 2007 års deltagare i Grekland

Så var det äntligen dags, efter ca sex månaders mental och praktisk förberedelse. Söndagen den 29 april reste jag till Athen via Zurich.  Resan tog ca fem timmar så det fanns gott om tid att fundera. Det var inte någon som hade möjlighet att möta upp på flygplatsen men jag hade fått en tydlig beskrivning på hur jag skulle ta mig till boendet. Metro till det stora torget Syntagma och därifrån taxi till  huset jag skulle bo i den första veckan. Det var ett stort hus från tidigt 1900-tal, som håller på att renoveras, ett mycket vackert hus nära Athens city kärna.

I detta hus drivs det en verksamhet för 21 flickor med olika problem, flickorna är mellan 14 och 17 år och några är föräldralösa, en del har andra sociala problem. Flickorna bor i huset men går i olika skolor oftast yrkesförberedande. Jag och Galina från ST Petersburg  fick en sovsal  till vårat förfogande den första veckan. Dora en mycket vänlig och  hjälpsam socialarbetare tog väl hand om oss hela veckan och såg till att allt fungerade  för oss. Det var lite svårt med kommunikationen då det bara var Dora som talade engelska.

Galina kvinnan från ST Petersburg och jag kom mycket väl överens, vi fick fin kontakt från första början och trots våra olika bakgrunder kändes det som om vi känt varandra länge.  Galina arbetar på ett familjecenter i ST Petersburg och hon håller även i en del utbildningar.

Den första veckan bodde vi på samma ställe och vi hade samma program. På valborgsmässoafton hade vi vår första träff med CIF Hellas. De kallade det orientation day. Vi träffades hos en medlem som arbetar med familjeterapi, där fick vi presentera oss för varandra, vi jobbade i par och hade gruppdiskussioner om internationellt utbyte ,kulturfrågor m.m . Välorganiserat. Det var en mycket givande dag och efter den dagen tyckte vi alla att vi hade lärt känna varandra väl. På kvällen gick jag och Galina till Acropolis med omnejd. Det blev föresten mycket promenerande under dessa fyra veckor.

Första maj är helgdag i Grekland också, vi var då bjudna till Vetas, (ordf i CIF Hellas) sommarhus i Lavrion., ca 1 timmes bilfärd från Athen. Vi åkte  utmed haver och det var en fantastisk vy. Vi gjorde ett stopp vid Poseidons tempel innan vi kom fram. En liten tur i Lavrion och ett besök på Greklands äldsta amfiteater  år 3-4 BC, hann vi med innan det blev en lång lunch med mycket god mat.

Resten av veckan gjorde vi en del olika studiebesök , fick information om CIF international av Ninetta ordf, vi besökte bl.a olika barnhem både statliga och ett som drivs av en hjälporganisation, ett mentalsjukhus. Jag var också på ett ålderdomshem. Vi var inviterade till Korint där en CIF medlem arbetar på ungdomsdomstolen, där fick vi också en guidad tur runt antika korint och avslutade med en god middag.

En kväll var vi bjudna till tenninklubben i Athen och där skulle the Direktor of Athens club berätta om Athens historia då och nu tid. Så mycket historia blev det dock inte, denna man var otroligt talför  men det han sa var ganska  ostrukturerat så det var svårt att få något sammanhang i det han ville ha sagt, och han var mest intresserad av att prata själv så det fanns inte något utrymme för oss andra att tala eller fråga.

Jag och Galina ville båda utnyttja tiden maximalt och det finns ju så mycket att se och göra i Athen, så vi stupade i säng nästan varje kväll. Vi var på blomster exhibition, såg olympiastadion, var på kultur och musik evenemang. Plus en massa annat, bara att strosa runt i Athen är i sig en upplevelse. Vi blev inviterade till Mrs Kokkinakis stadsdel, hon ville visa oss där hon bodde och hur hon tillsammans med grannar organiserat  en del kulturaktiviteter. Mrs Kokkinaki är professor för social workers och en mycket engagerad äldre dam, hon är en mycket duktig fotograf och miljövän, hon var väldigt intresserad av hur vi arbetar med återvinning i Sverige.

Efter en vecka var det dags att flytta till värdfamilj, jag skulle bo hos Mrs Markoulaki, en mycket trevlig äldre dam som bor i en fantastisk våning med en underbar utsikt över havet. Det tog  mellan 30-45 minuter till city och ca 5 min till havet, och då vädret var toppen blev det tillfälle  att sola och bada några gånger. Och varje kväll en timmes promenad längs strandpromenaden.

De  resterande veckorna hade jag ett specialprogram, de hade ordnat med en massa studiebesök hos olika hjälporganisationer för asylsökande barn och vuxna. De olika organisationerna arbetar med allt, till exempel med bostad, skolgång, läkarvård, dela ut mediciner, språkstudier,  dela ut mat, advokathjälp, aktiviteter för barn och vuxna och en massa  och att bara finnas tillhands och lyssna. Jag träffade många engagerade människor som gör ett fantastiskt arbete trots låga löner  och dåliga / osäkra arbetsförhållanden, och som ändå är så entusiastiska.

Det blev mycket tid till reflektion och funderingar på hur det fungerar i Sverige, asylmottagandet skiljer sig ofantligt mellan Grekland och Sverige.

Grekerna har ett speciellt förhållande till Sverige, de  jag träffade känner väl till det svenska välfärdssystemet och tycker att det verkar så fantastiskt hur allt fungerar i Sverige. Jag lärde mig mycket om hur grekerna fungerar i det dagliga liver och hur de tänker, en del är inte så olikt hur vi är och tänker,  men i en del andra frågor skiljer det otroligt mycket.

På helgerna gjorde jag och Galina en del utflykter, vi åkte en lördag till Hydra, en liten mysig ö. Vi utforskade också Pireus en hel dag och som sagt mycket promenerande. En helg blev vi bjudna till Mrs Markoulakis sommarhus i Kinetta, det är en liten by vid havet mot Peloponessos. Där tillbringade vi två underbara dagar  i ett vackert hus vid havet.

Jag hade innan jag reste till Grekland fått information om att vi som deltog i programmet skulle hålla en liten presentation om vårt land och arbete. Jag hade förberett mig väl och hade en del bilder att visa, någonting sa mig att det nog är bäst att ha flera alternativ för att visa bilderna  så jag hade tre möjligheter, data, overhead och vanliga bilder. Det blev inte riktigt som planerat - ingen teknik fungerade så jag fick visa mina vanliga pappersbilder. I sista sekunden innan jag skulle börja min presentation fick jag veta att jag skulle använda tolk, eftersom det var så många som lyssnade som inte förstod engelska, jag var inte beredd på detta men som tur var är jag van att arbeta med tolkar så det fungerade. Det var ca ett 50 tal personer som lyssnade och det blev trots allt en lyckad presentation.

Jag fick också uppleva det största idrottsevenemanget sen OS, det var nämligen champions league final under tiden jag var i Athen, det var Liverpool mot Milan. Och hela Athen kokade av fotbollsfeber. Det var otroligt många fans som kommit för att se och en del bara för att uppleva stämningen, och det var verkligen stämning. Mycket öl flödade men alla verkade glada, inget bråk. Och jag tror att vi också gjorde allt annat som bör göras då man besöker Athen.

Det blir mycket kultur och historia i ett land som Grekland och en stad som Athen, mycket ruiner och olika museum ,väldigt imponerande och intressant, men efter fyra veckor var jag ganska "mättâ" . Intrycken var så många och från så olika håll att det gick inte att ta in mer. Och det tog ganska lång tid efter det att jag kommit hem tills allt hade hamnat på plats.

Vi hade en utvärderings afton hemma i "min" familj, där jag bjöd alla på Janssons frestelse som blev mycket uppskattat.

Avslutningsfesten hölls hos en av de äldsta medlemmarna i CIF Hellas. Det var i en våning i Glyfada, en mycket trevlig kväll med massor av god mat, presentutdelning och en massa tack och lycka till.

Dagen efter var det dags att återvända till Sverige, så var det i alla fall planerat. Jag hade haft lite hemlängtan sista veckan, kände att jag inte hade så mycket mer energi , det var så många intryck, känslor och att använda ett annat språk  under så lång tid, och även att bo inneboende , så det var dags â?|men tyvärr, det var just då flygstrejken pågick. Istället för att flyga direkt till Arlanda fick jag tillbringa morgonen med att försöka boka om min hemresa, resten av dagen, kvällen var jag på ett hotell  på flygplatsen. Inte riktigt vad jag hoppats på, tillråga på allt fick jag ca 1000 kr i avgift för jag hade för mycket bagage med mig hem, en massa matriel, presenter o.s.v.

Om jag ska sammanfatta min vistelse i Grekland  så är det en fantastisk upplevelse, jag hade inte kunna föreställt mig hur det skulle bli, jag hade kanske lite fördomar och tänkt att det inte skulle vara så välorganiserat men alla i CIF Hellas har gjort ett fantastiskt arbete för att få  denna vistelse med allt vad det inneburit att fungera, jag tror och hoppas att jag i fortsättningen kommer att ha kontakt med de underbara människor i CIF Hellas och Galina förståss.

I september månad var jag tillbaka till Grekland , en semester resa med några väninnor. Vi åkte då till Peleponessos på rekommendation från en av CIF medlemmarna Catherine Psarouli, Katy. Jag och mina väninnor träffade henne i Kalamata och hon ägnade oss en hel dag, visade oss en massa trevliga ställen som vi annars inte hunnit med eller hittat till, så nog känns det som jag fått några fler vänner efter denna CIF-resa.

Irene Schmidl, 1999 års stipendiat i Grekland:

Grekland är ett land med många immigranter till Sverige och som har ett CIF-program. Jag möter ofta i mitt arbete som kurator på en hemsjukvårdsenhet en invandrarproblematik som kan kännas svår att förstå sig på. Jag ville komma ner till det landet och leva i familj och se hur socialarbetare i sjukvården där arbetar. Jag var nyfiken på, om de har liknande system som vi, med sjukhusansluten hemsjukvård för cancerpatienter, samt se hur deras eventuella hemtjänst fungerar och andra sociala förmåner och rättigheter. Jag ville också se hur omhändertagande av anhöriga skedde.

Jag kom efter flygning från ett snöigt och kallt Stockholm -6 grader till Athen, som då hade skön vårvärme, även om det även där var lite kyligt. Jag möttes av en representant från Cif och kördes i halsbrytande fart till en förort, som låg alldeles vid havet.

Jag inkvarterades i en del av ett nedlagt dagis, där jag skulle bo med de övriga deltagarna i sju nätter under den första orienteringsveckan. Deltagarna var Meenal från Indien, Nina från Ryssland, Nathalia från Argentina. Dessa kvinnor lärde jag sedan känna ganska ordentligt under dessa dygn. Meenal, mycket kompetent och som jag förstod i Indien mycket självständig socialarbetare från Bombay. Men här kände hon sig mycket utlämnad och osäker och vågade knappt gå ut ensam och inte tala annat än om hon blev tilltalad. Nina, robust och gladlynt men ändå mycket känslofylld kvinna som arbetade med datateknik och som psykolog och med rosenterapi i Moskva. Nathalia, ung levnadsglad orädd tjej med nationella danser som hobby. Hon är socialarbetare på ett militärsjukhus i Buenos Aires.

Weekenden tillbringades med fest hos Cif-medlemmar och med första orienterande besök i Athen, runt Syndagma-platsen, liten tripp in i Plaka-området och framförallt träning i att åka buss själva och försöka göra oss förstådda och hitta hem igen. (Jag hade ju varit där en dag förra året, så jag var ju experten!)

Måndagen skulle vi ta oss till socialarbetarnas kontor mitt i smeten i Athen. Då var det skillnad på trafiken mot söndagen! Det fanns ingen tunnelbana att tala om och bussarna stod mest stilla p.g.a. alla bilar. Ibland gick det hyfsat på någon halvtimme, ibland tog det en och en halv-timme. Utom då det var buss-strejk, då fick man vackert promenera eller försöka få tag i en taxi att dela med någon annan, om taxichauffören ville!

Orienteringsveckan bestod av information om socialarbetarnas utbildning och besök på deras högskola. Utbildningen är 3,5 år med varvad praktik och ämnen ungefär likvärdiga med vår utbildning. Dock finns ingen påbyggnad och de studerande kom i allmänhet direkt från gymnasiet och var därför mycket unga. Man var mycket intresserad av vår vidareutbildning. Grekerna fick skaffa sin i andra länder i fall man hade råd. Det fanns ett program för vidareutbildning, men fungerade inte i praktiken. Vi fick en mycket intressant föreläsning om modern grekisk historia, som man menar börjar den 25 mars 1823, då Grekland befriades från turkarnas ockupation, som hade varat i ca 400 år. Information om grekisk socialpolitik, med dess program och realiserbarhet i verkligheten. Nej, det finns ingen sjukhusansluten hemsjukvård, hemtjänst - vad är det? Däremot många halvofficiella grupper - volontärer både inom sjukhusen och inom kyrkan. Dessutom finns ju familjerna. Mer om detta senare.

Det kändes nästan svårt att lämna mina nya vänner för de två veckor, som jag sedan skulle tillbringa i norra delen av Grekland i Thessaloniki, Makedonien. Men jag var faktiskt tacksam för att få åka ifrån Athen ett tag, för det är en stooor stad och det är mycket trafik och dålig luft. Dessutom var det kallt. Jag trodde aldrig att det första jag var tvungen att köpa i Grekland skulle bli ett par vantar. Senare kompletterad även med en vinterjacka!

Tågresa i sex timmar norrut. Fick sällskap med en ung kvinna som hade mycket att berätta om sitt liv, sina tankar och familjesituationen i Grekland i allmänhet samt inte minst om religionen. Landskapet var fascinerande med sina karga berg, fåraherdarna med sina långa störar och en hord med får och getter som betade intill rälsen. Här och var såg man havet och ibland snöklädda berg. Berget Olympos. Det var inte svårt att föreställa sig hur historierna/myterna om gudarna utvecklats.

I Thessaloniki möttes jag av nästa CIF-medlem, som tog mig till ett hotell i centrala stan, där jag skulle bo under de kommande fjorton dagarna med undantag för helgutflykter till närbelägna Kavala och Chalkidiki. Det var både skönt och lite tråkigt att inte bo i familj, eftersom jag ju då kunde bestämma mer över mitt eget liv, men samtidigt inte fick leva med vardagen i familjen. Av olika skäl kunde man inte ordna denna inkvartering i familj utan hade i stället ordnat med pengar från en volontärorganisation för mitt hotellboende.

Denna vecka började min egentliga placering på sjukhus. Jag var en vecka på Theogenio cancersjukhus tillsammans med de två socialarbetare som var anställda där. Antalet patienter var ca 400 samt många dagpatienter. Man opererar, ger cellgifts-och strålbehandlingar. Patienterna kommer från hela norra Grekland och kan därför ibland behöva bo kvar under behandlingsperioderna. Detta gäller även för familjemedlemmar, som anses behövas för patientens skull. Dessa kunde i vissa fall få bo på ett speciellt familjehotell en bit utan för stan. Detta drevs av en volontärorganisation i en f.d. flyktinganläggning. Vissa patienter kunde bo på ett annat patienthotell under behandlingsperioden.

Kostnaderna för sjukvård belastar patientens försäkring och patienten betalar inget själv. Men har inte patienten någon försäkring måste ju ändå denne få vård och det är ett problem som nu tycks öka. Man har stora problem med illegala flyktingar från Albanien, Rumänien, f.d. sovjetiska republiker och Bulgarien. Dessa vårdas och belastar sjukhusadministrationen oerhört, eftersom staten i få fall går in och betalar. Här får socialarbetarna arbeta hårt för att få fram så mycket pengar som möjligt från olika organisationer. I övrigt arbetar man med stödsamtal och ekonomisk rådgivning, mycket hänvisning till frivilliga organisationer.

Tolksamtal förekom inte. I dessa fall fick patienten eller anhöriga ordna med någon som översatte. Anhöriga betydde mycket för vården. De kom med kläder, extra mat, och överhuvudtaget med stöd till patienten. Det var därför ofta överfullt på vårdsalarna, där kanske 4 -6 - 8 patienter vårdades och under hela dagarna fanns åtminstone en anhörig med. När patienterna skrevs hem, fick de lita till anhöriga igen. Det spelar ingen roll hur de bodde. Det fanns bara inte hemtjänst från socialt håll. Grannar ställde upp och det finns i Grekland många kvinnor som gått i pension redan efter 25 års arbete, dvs de kan vara 45 - 50 år gamla. Detta var en regel som fanns tills för några år sedan, numera avskaffad. Det fortfarande ovanligt att kvinnor arbetar utanför hemmet.

Hemsjukvård liknande den vi har existerar inte, såvitt jag kunde bedöma. Det finns en form av primärläkarvård, men man har mycket lite resurser att komma till patienten i hemmet, utan det förutsätter att någon kan skjutsa patienten till mottagningen.

Sjukgymnast fanns att tillgå, men arbetsterapeut såg jag inte till på sjukhuset. Sjuksköterskorna har mycket olika utbildningsnivåer. Från l år till 4 år. Alla kallas sjuksköterskor, men jag tyckte mig förstå att det fanns stora skillnader i ansvarsområden och arbetsuppgifter beroende på utbildningslängd.

De kvinnor som har ett arbete och föder barn, har rätt till 2 månaders karens med full betalning och sedan ytterligare 2 mån. med lägre betalning, så det gäller att ha en svärmor/mormor som kan ta hand om barnen, eller har råd med att sätta barnen i privata dagis. Det finns statliga dagis, men i allmänhet har de allmänna dagisen dåligt med personal och inte heller alltid kvalificerad personal och många barn i barngrupperna.

Efter två veckor i Thessaloniki åkte jag söderut igen tillsammans med en av CIF-medlemmarna därifrån. Vi övernattade i hennes familjs lilla hus på landet och jag fick en inblick i hur man där jobbade under de många ockupationer som varit i Grekland. Båda makarna kom från familjer som varit aktiva i gerillaverksamhet. Vi träffade åter de andra deltagarna i en härlig liten ort på halvön Pelion för en trevlig helg. Åter till Athen med buss. Nu bodde även jag hos en Cif-medlem i Athen för den avslutande veckan. Vi gjorde ytterligare studiebesök på sjukhus och till en flyktingförläggning Lavrion, utanför Athen. Det var mycket spännande att få se hur man hanterar invandrarproblemen i Grekland. Landet ligger ju mitt i turbulensen som är och alltid har varit i södra Europa.

Sista kvällen förståss en fantastisk fest med tal, god mat och trevligt umgänge med gamla och nya Cif-medlemmar och ett lite sorgset avsked från mina kollegor från Indien, Argentina och Ryssland. Det har varit en härlig tid, givit mig mycket nya influenser och rik erfarenhet att ta med i mitt fortsatta arbetsliv och privat.